Eftersom det var ett tag sedan jag bloggade senast skall jag uppdatera er om vad som står på agendan hemma hos familjen Lindberg.

Min mamma har startat en smörgåskrasseodling. Imorse kom hon lyckligt springande med skålen i handen medan hon ropade: "Titta! Mina barn håller på att födas!"

Pappa påpekade ytterligare en gång att odlingen borde ha varit större så den skulle räcka längre. Det är liksom det som är viktigast. Att det finns mycket. Helst i överflöd.

För deras skull hoppas jag innerligt att det skall bli någonting av dessa frön. De flesta växter har nämligen en tendens att dö av uttorkning i vårt hus.

 

Jag är en dålig bloggare.

Våra grannars och Teemu Selännes hundvalpar är från samma kull.

Hoppsan vad dåligt det går med blogguppdateringen.
Jag är iallafall tillbaka från en underbar vecka på Leros, med en vit fläck över kinden (jämn solkrämsutbredning har aldrig varit min starkaste sida) och en kappsäck full med väldoftande body lotion, ty den sprack.
Ett fullständigt Lerosinlägg får ni senare. Hejdå.


Jag och Belle på balkongen

Häromdagen tappade Jenny sin silverring i frysdisken i matbutiken. Don´t you just hate when that happens!
Dumt gjort. Det är så typiskt henne att stå och peta på saker vid fel tillfälle.
Jag fann det hela lite roligt och var tvungen att småfnissa litegrann tills jag förstod allvaret i det hela.

In i ett galler och under hela disken full med glass for den. Jenny panikerade. Insåg att hennes älskling fanns utom räckhåll. Insåg det sedan igen och panikerade lite till.

Jag som fortfarande hade sinnet i behåll vandrade iväg med bestämda steg till kassatanten för att berätta vad som hänt. Hon förklarade att "för att få den därifrån behövs de nog KARAHJÄLP!". Vad hon underkastar oss kvinnor tänkte jag, men påpekade det inte eftersom vi ju gärna ville få tillbaka ringen.

Några sekunder senare kom en lång man med hästsvans springande med en enorm kniv i högsta hugg, lyfte ut ett tiotal korgar med glass på golvet och började därefter bryta upp plåten. Det var inte lätt, men se det gick till slut.
Där låg den tillsammans med en stelfrusen 50 cent så ångorna yrde om den. Jenny drabbades av glädjerus och jag kände mig som en hjälte.

Jag är alltid trött när jag vaknar. Spelar ingen roll om jag sovit 13 timmar eller 6. I just don´t get it.

..fast nu ska vi ju inte dra alla över samma kam.

Diskussion med Anonym(för att skydda hans identitet och inte visa världen hur lättlurad han är) idag, man, 20, ursprungligen från Nykarleby men bosatt i Vasa:

Jag: Tycker du om räkor då?Sånadär man skalar själv?

Anonym: Finns det sånt också. Skaldjur nomnom, bruka hitta skalbaggar lite överallt

Jag: Nej men på riktigt; grillade skalbaggar i marinad e faktiskt ganska gott!

Anonym: :O

Jag: Vi har en sån tradition här i Västnyland, alltid andra lördagen i juli. Det låter äckligt men det är faktiskt helt gott.

Och därefter fortsatte han som ingenting och började snacka om Djungelboken.

Skulle ha varit roligt att låta honom gå och tro det jag just hade berättat för honom, men jag valde att avslöja min lilla lögn. Brast sedan ut i hysteriskt gapflabb.

Ibland får jag för mig att jag vill klippa mitt hår. Till nyckelbenen ungefär. 30 cm bort. Voila.
För tillfället hänger det ner till naveln. Det börjar bli lite jobbigt. Fruktansvärt att kamma igenom, fastnar i väskremmar, dragkedjor och i gräsklipparens vajrar varje gång jag ska byta bensin. För att inte tala om mängden balsam det går åt.

Men jag vet ju också att jag skulle ångra mig så fruktansvärt mycket.